Hej!
Jag har ju varit väldigt o-flitig med bloggandet det senaste året. Det har funnits annat som tagit sådan tid, kraft och känslor... Har inte velat skriva om det som hänt i bloggen under tiden, men gör det nu.Min älskade pappa dog den 20 juni i år. 74 år gammal. Han var den snällaste pappa man kunde ha!
I annonsen hade vi en golvläggare, för det var det som var hans liv.
I 53 år drev han och farfar golvbutik.
I 53 år drev han och farfar golvbutik.
Programmen tryckte jag på mitt handgjorda papper.
Blåklint och prästkragar symboliserar mamma och pappas brudbukett.
Mamma skrev en text till baksidan.
En annorlunda och mycket vacker borgerlig begravning.
Den hölls i Logernas hus där han tillbringat mycket tid med Druidlogen Cynthus.
Jag gjorde sorg-buketter.
Denna från min farfars bror.
Denna från de 9 barnbarnen.
Och denna från oss 3 systrar.
Att jag har så galet mycket att göra med min lilla firma hjälper. Det läker!
Och jag vet att han - var han än är - är glad av att det går bra för mig.
Att jag har så galet mycket att göra med min lilla firma hjälper. Det läker!
Och jag vet att han - var han än är - är glad av att det går bra för mig.
Det går inte att dra en short story om allt som hänt, men jag försöker...
I ett år var han sjuk. Lätträknade var de dagar han var hemma och inte på sjukhus...
Pappa - som ALDRIG var sjuk!! Knappt ens förkyld!
Till slut konstaterades det att han hade en cancersort som heter Lymfom. Den satt i lymfkörtlarna på mängder av ställen i kroppen. Cellgift, behandlingar, håravfall, viktminskning ner till 52 kg...
Det värsta var inte cancern i sig - för den botades faktiskt till slut.
Det värsta var alla infektioner och lunginflammationer han fick p.g.a att immunförsvaret var så svagt.
Varenda dag under detta år var jag eller någon av mina 2 systrar där. Mamma var där i princip alla dagar. Det slet hårt på oss, men vi ville ju stötta. Vi ville hjälpa honom med träningen, muntra upp och pusha på. Och det är verkligen inget man ångrar idag - att man var där så mycket!
4-5 ggr. under denna tid låg han "inför döden". Men han kom igen, och igen, och igen.
Tills den sista allvarliga infektionen... Då gick det inte längre...
1 två dygn vakade vi systrar och mamma. Vi var med när han tog sina sista andetag - natten till midsommarafton i år. Så smärtsamt och så tungt...:(
Vi skrev varsin personlig berättelse som lästes upp på begravningen.
Jag saknar dig så!
Kram Anna
6 kommentarer:
Hej Anna! beklagar verkligen förlusten av din fina pappa <3 vilket fint inlägg vackra sorg buketter o personligt skrivna texter.Ju äldre man blir förstår man hur sårbart själva livet verkligen är..Man skall ta hand om sina nära o kära.många kramar till dig från Jessica
Så bra att du skrev om det...jag tycker att det på nått sätt känns lättare när man gjort det. Som att berätta för sina vänner.
Ja, du vet ju att jag förstår precis hur du känner...
Så fint kort du gjort... jag ska göra alla blomsterdekorationer till mammas begravning....det skulle hon verkligen ha gillat, hon älskade allt pyssel som jag håller på med!
STOR STOR KRAM! vi får tänka på varandra... <3
Jag beklagar sorgen! Att förlora någon som är älskad är aldrig enkelt. Varken när det sker helt oväntat eller som för er efter en sjukdomstid. Min pappa har varit svårt sjuk hela mitt liv och jag tror alltid att jag är ganska väl rustad för när den sista dagen kommer. Men så varje gång vi vakar känns det som om det är första gången och jag inser att rustad för slutet det blir vi nog aldrig. Fint att du har kunnat använda din kreativitet i bearbetningen av sorgen. Många kramar Liza
Hej Anna!
Så fint du har skrivit.
Lika fin och personlig var begravningen. Oh, jag tänker tillbaka på allt roligt våra familjer har haft genom alla år och vilken fantastisk uppväxt vi fick.
Kram Camilla
Så fint och personligt inlägg om din far. Kram
Jag beklagar sorgen, det känns. Någon som man har kunnat ty sig till är borta, men livet går vidare och man har minnena kvar.
En jättestor kram Birgitta!
Skicka en kommentar